söndag 10 december 2017

Andra Advent...





Idag är det Andra Advent men jag börjar med gårdagen.
En selfie innan 50 års kalaset.
Jag målar mig så sällan nuförtiden så det känns alltid lite ovant och det behövs ett gäng tops för att ta bort det som hamnar på fel ställe.
Och inget annat än mascara och kajal.
Mer än så orkar jag inte anstränga mig.
Tillsammans med ett nytvättat hår ser jag faktiskt ganska "normal" ut.
Vem kan tro att jag mår som jag gör när man ser detta foto?

Jag blev hämtad av sonen.
Väl framme så visade sig att det blev ett ganska så stort bortfall av tänkta människor så vi var inte så många.
Vilket jag måste erkänna kändes skönt för mig.
Det bjöds på lite plockmat och cider och så kaffe med dopp.
Något som var vansinnigt gott var de små krustaderna med ädelost som man kunde toppa med hjortronsylt.
De var rent himmelska.
Hade kunnat äta hela fatet själv men så gör man ju inte då man är bortbjuden så jag nöjde mig med två stycken.

Om jag förstod det rätt så fick hon ett presentkort på Cervera.
Hon blev i alla fall jätteglad.
När vår sittning började tunnas ut så hämtade sonen mig och så fick jag då äntligen kliva innanför min dörr.

Jag började med att sminka av mig och byta om till hemmastassen.
Sen startade jag upp laptopen men jag kände att jag inte orkade sitta uppe så jag stängde ner och gick och la mig.
Himlarns så skön sängen är vissa stunder.
Det var rent ljuvligt att ligga ner.
Och där förblev jag i princip resten av dagen.

I dag känns det lite bättre för jag har tro det eller ej fått sova hyggligt mycket i natt.
Och det var ju bra med tanke på att jag vaknade 01.30 igår.
Så nu har jag tänt det andra ljuset i staken på bordet och så dricker jag mitt ljuvliga kaffe.
Dagen har smygstartat och jag med den.
Jag tror dock på en ganska så lugn dag med mycket vila.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!





lördag 9 december 2017

Lite kalas å så...




Klockan är inte så mycket, bara 04.30.
Jag har varit vaken i timmar.
Kan inte sova.
Gav upp och klev ur sängen.
Så här sitter jag nu och det är tidig morgon.

Gårdagens kalas var jättetrevligt.
Lite besvärligt att gå ute bara.
Höll redan på gårdsplanen på att falla och knäckte till ryggen och höften lite galet.
Gjorde ont att gå till bussen men jag tog mig dit.

Det bjöds på både hembakat fika och tårta.
Jättesmarrigt.
Å en tårta jag aldrig tidigare ätit.
Kul när det provas nytt.
Pojkvännen blev nöjd och glad över presentkortet han fick av mig.
Får se när det framöver blir dax att ansa och trimma skägget, då kommer det väl till pass.

Jag fick träffa hans mamma samt hennes karl samt några andra släktingar jag inte hundra är säker på hur släktskapet såg ut.
Det är alltid både spännande och trevligt att lära känna en ny familj.
Jag känner mig glad för jag såg att hans mamma hade ett väldigt mjukt och fint sätt mot min dotter.
Det såg genuint och äkta ut.

Jag stannade tills min x-make och fru kom.
Då kändes det tid för att säga Hej Då!
Jag hade tur för Mini kom och skjutsade hem mig så jag slapp trippa fram i halkan.
Så jag är någorlunda hel i kroppen om jag bortser från ryggen och höften efter gårdagens sladdande ute.
Det är rent ut sagt gräsligt när det blir så halt.
Helt enkelt livsfarligt.

Nå idag laddar jag om för nästa kalas för den nyblivna 50 åringen.
Helt ärligt känns det tungt att åka iväg och socialisera idag med men det får gå.
Det är inte läge för det med tanke på att jag varit vaken sen 01.30 men det blir bara att bita ihop och ta på teatermasken.

Jag får vila sen när jag kommer hem igen.
Förhoppningsvis sova ett dygn eller så.

Nu ska jag koka kaffe och dricka morgonens första mugg.
Jag känner snålvattnet rinna till.
Sinnet minns mycket väl den goda aromen som sprider sig i köket då jag satt igång perkolatorn.

Godmorgon alla fina!

Kramen om!

fredag 8 december 2017

Dikt och lite annat...






Var inte rädd för mörkret
ty ljuset vilar där.
Vi ser ju inga stjärnor
där intet mörker är.

I ljusa irisringen
du bär en mörk pupill,
ty mörkt är allt som ljuset
med bävan längtar till.

Var inte rädd för mörkret
ty ljuset vilar där,
var inte rädd för mörkret 
som ljusets hjärta bär.


Häromdagen då jag besökte en fin bloggvän skrev hon ett inlägg som fick mig att tänka på Erik Blombergs dikt så jag börjar att lägga ut den här.
Erik Blomberg föddes 17 Augusti 1894 i Stockholm och dog den 8 April 1965.
Han var en svensk författare, kulturkritiker, översättare och konsthistoriker.
Går man in på ex Wikipedia finns en del att läsa om honom.

Nå denna dikt är fantastiskt ljuvlig att läsa.
Jag har alltid tyckt om den och den har på något vis följt mig genom mitt eget mörker.
Som en slags ledstjärna med hopp om ljus.
Dagens foto är googlat.

Nåväl dagen börjar med ett kompakt mörker.
Men somliga gatlyktor är tända så jag ser lite svagt ljus.
I går snöade det större delen av dagen, det vräkte ner.
Och fram emot sen eftermiddag övergick det till regnblandat.
Vägarna ser väldigt hala ut.
Jag hoppas jag håller mig på benen senare idag då jag ska iväg på kalaset och fira Maxis pojkvän.
Jag fick en fin snapchat tidigt i morse på födelsedagsfrukosten.

Jag kan minnas en annan födelsedag.
Jag var 25 och väntade mitt första barn.
Min pojkvän (vi var inte gift då) fyllde år samma dag som han skulle börja en utbildning söderöver så tidigt den morgonen körde han iväg.
Stor del av min graviditet och senare när vår baby fötts var jag ensam under veckorna då han gick sin utbildning på annan ort.
Det var omtumlande att bli förälder och få klara det på egen hand utan att för den skull vara ensamstående.
Nåväl, det är historia nu, den babyn fyller snart 25 och idag firar hon sin pojkväns födelsedag.

I går blev en hyggligt lugn dag.
Jag gick min promenad i snöyran, var vit som ett troll då jag kom hem.
Men frisk luft fick jag.
Jag gjorde enkel middag igår.
Toast med köttbullar alt pulled pork och sallad.
Efter maten drack vi kaffe och åt munkar.

Kvällen avslutades med tv i sängen.
Och idag är det Fredag.
Mini växlar boende så jag går in på ensamvecka.
Det går det med.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!





torsdag 7 december 2017

Torsdagsmorgon, vinter, sömn och kalas...





Mini har precis tagit bussen till skolan.
Jag har lamporna tänt i köket för ännu är det jättemörkt.
09.07 ska solen gå upp idag.
Ute är det -4 grader och det snöar.
Det ska snöa hela dagen och fram emot kvällen kan snön övergå till regn.
Då blir det mysigt ute på vägarna.

Om någon stund ska jag klä mig och gå ut på en promenad.
Jag tänker gå bort till Coop fram och tillbaka.
Behöver handla nåt litet.
Och det är ju bra att få lite dagsljus och frisk luft.
Vilket innebär att jag väntar till solen åtminstone har gått upp.
Min läkare har påtalat det flera gånger, att när jag ska gå ut ska det vara dagsljus.
Å jag går oftast ut under förmiddagen så jag prickar in det.

Det är lätt att glömma från år till år hur otroligt länge det är mörkt på morgnarna och hur otroligt snabbt det mörknar under eftermiddagarna.
Den här tiden med få timmars dagsljus och knappt någon sol är inte roliga.
Jag är inte rädd för mörkret men jag behöver ljuset för att må bättre även om jag aldrig mår riktigt bra.
Vintern är svår att genomleva för mig men det har ni som läser mig nog förstått.

Natten har varit sådär.
Jag har sovit väldigt flyktigt med många uppvaknande.
Det är ganska uttjatat men tråkigt att det aldrig kan fungera tillfredsställande.
Ibland känner jag att det står mig upp i halsen att genomleva dagarna som en zombie och aldrig orka "vara med" i huvudet.
Samtidigt så vänjer man sig att det är så.

I morgon växlar Mini boende igen.
Mammaveckan är förbi.
Som vanligt så känns det som tiden bara rinner iväg när han är hos mig.
Men vi har haft en fin vecka tillsammans så jag har inget att klaga på.

I morgon börjar kalasandet.
Först ut är som sagt Maxis pojkvän.
I går messade hon att hon skrivit ut presentkortet jag köpt till honom.
Han ska få gå till en barberare ( i en annan stad) som han fattat tycker för och ansa sitt skägg fint innan jul.
Det var Maxis tips och något jag hade haft i bakhuvudet.
Nu var det så enkelt att man kunde köpa presentkort över nätet så då gjorde jag det och skickade det till Maxis e-mail.

Till Lördagens 50 års kalas kommer jag inte ihåg vad som köpts.
Vi går ihop, syskon med respektive samt Finaste Pappelino och fästmö och ger något gemensamt.
Finaste Pappelino har nog sagt till mig vad som ska ges men mitt minne fungerar inte så bra eller väldigt selektivt så jag har rakt ingen aning.
Klockan 12 bjuds det på lunchbuffé där i alla fall.
Ganska så skönt att det är så pass tidigt på dagen så jag någorlunda är med i huvudet.
Och kan åka hem i hygglig tid.
Sonen har erbjudit sig att skjutsa så att jag kan åka hem när jag vill.
Det är skönt så jag slipper vara beroende av andra och kanske måste stanna i timmar om jag inte orkar.
Det brukar bli ganska högljutt och livat då vi är så många och för mig är det egentligen en katastrof då jag inte klarar av ljud och intryck vidare bra.

Det blir nog bra i slutänden.
Jag har resten av helgen att tillbringa i sängen och återhämta mig.

Nej nu ska jag ta mig en kopp kaffe till innan det är dax att gå ut på promenaden.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!






onsdag 6 december 2017

Onsdag och lite av gårdagens göranden...





Då har vi kommit till mitten av veckan.
Jag sitter som vanligt i mitt kära kök och skriver inlägg.
Morgonens första kaffemugg står bredvid mig.
Det är -7 grader ute men ser ut att bli soligt idag.
Mini har tagit bussen till skolan.
Jag känner mig som vanligt trött, natten var inte så bra.
Men jag är van att gå omkring i halvdvala dagarna genom.

I går var en lugn dag.
Jag gick ut på en promenad.
Hade klätt mig ordentligt.
Det var friskt och krispigt ute.
Och massor av snö.

Väl hemma satte jag igång med middagsmaten.
Gjorde fläskfilégrytan klar.
Kände att jag inte skulle orka senare under dagen.
Det gäller alltså att planera utefter dagsform.
För middag ska ju givetvis serveras de veckor jag har Mini.

Efter att grytan var klar så intog jag ryggläge i sängen och vilade några timmar.
Hade hoppats på en gnutta sömn men icke då.

När Mini kom hem från skolan var middagen nästan färdig.
Vi åt och det smakade väldigt gott.
Pluspoäng till kocken minsann.

Han tog fram sin dator efter jag diskat undan och frågade om jag kunde hjälpa honom med en uppgift i samhällskunskap.
Självklart sa den trötta men ömsinta modern.
Så blev vi sittande i 4 timmar med den uppgiften.
Han skulle skriva om Sverige och Nordkoreas statsskick, uppbyggnad av staten, folket, styret, massmedia, jämföra likheter med olikheter och skriva om det land han helst ville bo i av dessa två, varför samt för och nackdelar i det landet.
Så skulle han skriva om källorna han valt om dess trovärdighet och varför.

Det tog som sagt sin tid.
Ja vad kan då den ömsinta modern bidra med i en gymnasieuppgift i samhällskunskap.
Tja, enligt sonen är jag vuxen..hihi...och bra på att formulera mig och visst det är ju sant.
Jag vet mer om Nordkorea nu än jag visste innan.
Och vi fick ihop det bra anser jag.
Vi hade roligt under tiden.
Jag tog fram en påse skumtomtar så att vi kunde bli lite sockerhöga.

Jag var totalt stendöd i hjärnan när vi var klar men den där varma kramen och tack för hjälpen mamma gjorde det väl värt tomheten i skallen.
Jag inser att jag ALDRIG skulle klara av att gå i någon form av skola i dagsläget, knappast om 5 år heller.
Jag har en hjärna men den fungerar inte som den borde och så blir den så snabbt uttröttbar och då minsann finns inget kvar i den.

För mig blev det sängen direkt.
Jag tror även Mini kröp ner i sin.
Tyvärr sov jag inte som en stock som jag trodde men nåväl det är som det är med min sömn.

Å nu är det en ny dag.
Jag behöver inte laga middag för det finns massor kvar av gårdagens goda gryta.
Jag ska bara vara...

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

tisdag 5 december 2017

Yes...





Vaknade i natt av en jämarns kraftig krasch.
Har ingen aning om vad det var men jag kunde inte somna om.
Låg och filosoferade om livet i stort och i smått.
När jag sen klev upp gick jag runt i lägenheten och tittade om det var något som åkt i golvet men ingenting, allt stod som det brukar.
Undrar om det var hos värdfolket eller utanför huset?
Svårt att säga, kraschen var ganska så hög då den väckte mig men nåja, jag får stanna vid att jag inte vet.

Jag gick ut på Mina sidor på kassan för att se om det hänt något med mitt senaste sjukintyg.
Och YES det har blivit godkänt.
Jag kände mig lite nervös när jag loggade in och när jag såg beslutet så fick jag hjärtklappning.
Så skönt att det gick vägen även denna gång.
När det kommer till kassans beslut känns det som man aldrig kan vara säker längre om dom godkänner eller inte.
Nu kan jag vila i detta, intyget gäller till 28/2-18.
Gudomligt skönt!

Gårdagen var en lugn dag.
Jag minns knappt vad jag gjorde.
Så det kan inte ha hänt något särskilt.
Mini kom hem efter skolan.
Vi åt tillsammans.
Sen blev jag så trött att jag blev tvungen att inta ryggläge.
Mini hade köpt kolpennor och teckningsblock så han satt i köket och tecknade resten av kvällen.
Han har talang.

Idag har jag inte heller så stora planer.
Tänker ge mig ut på en liten promenad och få lite frisk luft.
Får klä mig extra för det är -6 grader ute.
Till middag ska jag göra en gryta på fläskfilé, champinjoner, bacon, lök, syltlök och vitlök och jag får se om den blir tomat- eller- senapsbaserad.
Till det serverar jag tagliatelle och sallad.
Det är typ allt jag orkar med för en dag och det räcker gott och väl.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

måndag 4 december 2017

Måndag igen...





Gårdagen blev en riktig prata i telefon dag.
Många timmar blev det.
Det var Älskade E;s sista dag i Spanien och vi hade tydligen mycket att prata om.
Innan vi la på så frågade hon om jag kunde ringa henne klockan 04.00 för att kolla att hon var vaken.
Jag sa att jag ska göra det om jag är vaken.

Nåväl, Mini kom hem ganska så sent.
Han hade sms;at tiden så maten var färdig när han kom.
Vi satte oss till bords och njöt av den goda middagen.
Ugnsbakad lax med pressad potatis, hemgjord romröra och sallad.
Det var jättegott med lax och ett bra tag sen jag lagade till det senast.

Mini blev trött efter middagen och la sig för att vila ner maten.
Jag gjorde detsamma.
Lite senare så drack vi kaffe och åt en bullskiva.
Å sen var det dags att lägga sig.

Jag ställde larmet på 03.55 i fall jag nu inte skulle vara vaken.
Men nåja, jag var vaken då larmet ringde så jag tog mobilen och slog Älskade E;s nummer.
Hon svarade, var vaken så det var ju bra.
Önskade henne en fin hemresa.
Sen försökte jag somna om men det gick inget vidare.
Jag orkade däremot inte kliva ur sängen.
Så jag dåsade bort några timmar.

Den här veckans agenda är till en början tom.
Men på Fredag ska jag på kalas för Maxis pojkvän fyller år och på Lördag är det kalas igen, denna gång ett 50 års kalas.
Två kalas på raken alltså.
Jag lär vara mer än trött på Söndag men det är ju som det är.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!



söndag 3 december 2017

Första advent...





Nu är advent här.
Tänk att det är December redan.
Och jag har tro det eller ej, advent i alla mina fönster.
Mini hjälpte mig igår förmiddags att ta fram och göra fint.
Adventskalendern hänger i hallen där den alltid hängt och julstrumpan är full av godsaker.
Allt är precis som det ska vara.

Jag är mycket tacksam för den hjälp jag fick för annars hade jag inte orkat.
Jag ska väl så småningom byta gardiner i köksfönstret men det är ingen brådska med det.

Jag har gått i väg till närmsta affären fram och åter.
Det var nollgradigt ute så promenaden var skön.
Inte kall alls.

Har suttit i telefonen större delen av dagen.
Därför jag inte hunnit skriva ett inlägg.
Eller jag har försökt till och från men får inte riktigt tiden för det.

Mini ringde, han kommer inte förrän 17.30 tiden.
Idag ska jag ugnsbaka lax, pressa potatis och så har jag gjort en romsås till förutom sallad.
Det ska bli gott.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

lördag 2 december 2017

Kalaset var fint...





23 åringen blev ordentligt firad.
Hon bjöd på gott fika och en fantastiskt god tårta.
Hon och Mini hade bakat tårtan på Torsdagskvällen och dom lyckades över förväntan bra.
Vi hade en trivsam stund tillsammans, jag, Midi, hennes morfar och fästmö.

På väg därifrån så stannade vi på närbutiken.
Jag väntade på paket från Apotea men hade inte fått något sms att det anlänt men jag chansade och mycket riktigt hade det kommit 10 minuter innan så jag fick hämta ut det trots att jag inte hade löpnumret.
Det är bra ibland när man är stamkund.

Väl hemma så bytte jag genast gå-bort-kläderna till hemmastassen.
När jag var på väg in till Midi ringde telefonen men jag kunde inte svara.
Kollade när jag kom hem och det var en gammal bloggvän från Ameliatiden.
Jag ringde upp och oj så trevligt det var att prata med henne.
Det var flera år sedan vi hördes av senast.
Hon är en mycket härlig kvinna.
Vi har träffats nere hos Älskade E i mitt kära Eden en gång.
Men det var länge sedan nu.
Nå timmarna bara rann iväg och jag stortrivdes i samtalet.
Och hon pratar skånska och jag älskar att höra skånska.
Det var verkligen något sådär oväntat men fantastiskt ni vet.

Mini kom hem från kalaset och jag dukade fram middag.
Vi åt pulled pork i pitabröd med sallad och dressing.
Jättegott.

Vi pratade om julen som närmar sig.
Han vill jättegärna att vi ska vara hos Midi.
Och han vet att jag hellre är hemma.
Men jag var lite lurig mot honom och gav ett alternativ.
Om vi firar julafton hos Midi så behöver jag inte fram julgranen här.
Ni skulle sett hans min.
Han försökte förhandla men jag sa att det inte är förhandlingsbart.
Till slut sa han men kan jag ha den lilla granen här då.
Självklart sa jag.
Nå vi får se hur detta blir om han ändå kommer att tjata till sig den stora granen i vardagsrummet eller om han godtar den lilla på sitt rum.
Men vi firar julafton hos Midi, det har jag tänkt hela tiden...

Nu ska jag snart duka fram helgfrukost till oss.
Mini ska på galej i eftermiddag/kväll så jag blir ensam över natten.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!



fredag 1 december 2017

I dag är det en speciell dag...





Min härligt, vackra och alltid omtänksamma Midi fyller 23 år idag.
Hon föddes klockan 09.09 efter 4 h 40 minuter, från första värk tills hon var framme.
Det var en snabb förlossning.
Och vacker.
Och chockerande på det sätt att jag knappt trodde vad dom sa, att jag var helt öppen, sen att jag skulle krysta osv.
Jag hade föreställt mig samma elände som när jag födde min första tös men så var det minsann inte.

Det var en fantastisk känsla att genomgå en helt normal förlossning och hon var så vacker när jag fick henne på magen.
Underbar liten tösabit, min andra.
Hon var otroligt lugn och det var väl i sig inte konstigt då dom upptäckte att hon hade gulsot och fick börja sola på barnavdelningen.

Till slut fick vi då åka hem.
Och hon har haft sin egen personlighet sen hon föddes.
Varm, omtänksam, lätt till skratt, lätt till känslor och totalt ärlig.
Hon har aldrig kunnat hålla hemligheter ( var lite bökigt när hon var yngre) och när hon var mindre och gjorde något ofog berättade hon alltid vad dom gjort när hon kom hem.

Vi har en nära och fin relation där vi pratar med varandra flera gånger i veckan och ses så ofta möjlighet finns.
Hon är en fantastisk ung kvinna som jag är mycket stolt över.

Jag, min finaste Pappelino och fästmö åker dit efter lunch och uppvaktar henne.
Jag har min present inslagen och klar.

I går eftermiddag träffade jag både Midi och Mini.
Mini var gullig och skjutsade mig till affären så att jag fick handla.
Midi följde med för att köpa till sitt kalas.
Det kändes så skönt och enkelt för mig och jag slapp bära.
Jag är tacksam för sånt som min nacke och axlar annars far så illa av.

Min blombukett jag fick i Tisdags står så vacker på köksbordet.
Den lyser upp hela mitt kök.
Det är härligt att kunna lägga ögonen på den och bara ta in färg och form.

Nu ska jag alldeles snart ställa mig i duschen och tvaga min kropp samt tvätta håret.
Det sistnämnda känns som en klättring uppför Mount Everest men idag är jag tvungen, det måste gå.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!