onsdag 18 oktober 2017

Attans alarm...





I går visade jag ett foto här på ett underbart vackert träd, med färgglad höstskrud men det kan lika gärna se ut som dagens foto, kala träd utan bladverk.
Jag har denna höst haft koll på björken jag ser utanför mitt köksfönster och japp nu är den helt kal, det har hänt under det sista dygnet.
Jag har alltid varit hopplös på att hålla reda på ex hur långt hösten kommit.
Får ofta frågor av Älskade E och då brukar jag vanligen gissa som svar eftersom jag inte har haft en aning (då jag är blind när jag är ute) men denna höst bestämde jag mig för att ha koll på i alla fall ett träd och har följt resan tills löven föll.

Nu börjar den mycket trista tiden då allt bara är kalt, grått, murrigt och mörkt.
I och för sig har inte alla träd fällt sina bladverk än men inom kort så blir det så.
Nog om höstens framfart.

I går var en lugn dag.
Det blev en del sängliggande, även spikmatte-liggande.
Mobilen höll sig tyst.
Min vän i sorg hade en fullspäckad dag så vi pratade inte med varandra.
Det mest spännande var strömavbrottet.
Först så snabbt att inte ens väckarklockan hann med så den behövde jag inte ställa om.
Sen efter några timmar så blev det mörkt.
En god stund.
Letade fram värmeljus och tände dem.
Så varde det ljus som det står i bibeln.
Å efter en stund så kom strömmen tillbaka.
Jag blev tvungen att ställa min väckarklocka vilket inte är en så självklar sak, typ vilka knappar använder man?
Men jag fick till det, trodde jag åtminstone.

Mobilen ringde.
Var en väninna jag inte pratat med på några veckor.
Vi pratade en god stund så klockan blev långt efter läggdags innan vi slutade.
Jag gjorde kväll och la mig.
Såg på Kunskapskanalen som vanligt.
Somnade.

Och vaknade av något som lät men jag kunde först inte klura ut vad det var.
Till slut, när jag vaknade lite mer så förstod jag att det var väckarklockan som pep.
Jag hade tydligen lyckats ställa in larmet i mitt tidigare försök att ställa klockan rätt efter strömavbrottet.
Klockan var 01.01.
Inte bra alls.
Hade så svårt att somna om.
Låg vaken i evigheternas evigheter. 

Dumnöt!
Jag alltså.
Idiotiskt dumt.
Nu måste jag komma ihåg att ställa av det larmet så det inte händer i natt med.

Jag ska strax klä mig och cykla bort till närbutiken.
Vädret ser schysst ut.
Blå himmel, lite sol men bara 2 grader.
Tur jag hittat mina fingervantar.

Övriga dagen är återigen planlös men det är vad jag behöver ha.
Får se om jag orkar vara upprätt hela dagen.
Klarar jag inte det så blir det ryggläge i sängen.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!






tisdag 17 oktober 2017

Ja men äntligen då...





Tro det eller ej men ingen sköterska ringde om avbokning innan jag cyklade iväg in till byn i går förmiddag.
När jag nästan var inne i byn så ringde mobilen, det var kuratorn som sköt upp samtalet en halvtimme för hon satt i möte och skulle inte hinna upp på Psyket i tid.
Jag blev nådigt störd måste jag säga.
Var fräsigare än jag brukar för jag var liksom redan i byn.
Jag hade ju kunnat stanna kvar hemma en stund längre än måste slå ihjäl tid där jag nu var.
Nå det gick i alla fall och kuratorn hämtade in mig "bara" en kvart försent och inte den lovade halvtimmen.
Samtalet blev bra och jag har en ny tid inbokad nästa vecka.
Känner mig trots allt fortfarande aningen skeptisk till inbokade tider och om dom verkligen blir av den dagen.
Nå jag lär bli varse om det.

När jag gick ner till cykeln så passade jag på att ta lite höstfoton med mobilen.
Det hade dessutom börjat storma ganska så rejält.
Återfärden med cykeln blev skitjobbig.
Det stormade så hårt att jag bitvis blev tvungen att kliva av cykeln och styra den för det gick inte att ta sig fram trampandes.
Fy för den lede vad jag var slut på när jag äntligen kom hem.
Sjönk ner på köksstolen och bara satt en lång stund innan jag fick av mig jackan.
Pust vad det tog på krafter jag inte har.

Resten av dagen tillbringade jag i sängen.
Hade inte ork till annat.

I morse när jag vaknade kände jag mig snurrig och förvirrad.
Hade fullt sjå med att komma på vad det är för dag idag.
Hjärnan fungerar inte vidare bra.
Fick titta på mobilen.
Tisdag den 17 Oktober 2017.
Själv, läs min hjärna var inne på att det var Söndag...

Nu sitter jag här i mitt kära kök.
Håller just på att värma mig en kopp kaffe.
Dagen innehåller inte en endaste vettig grej.
Jag ska bara vara.
Det där jag är så grymt duktig på.

Vad hittar ni på idag?

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!




måndag 16 oktober 2017

Måndag igen...





Ny vecka och ny Måndag.
Helgen är över.
Vädret visar sig från sin molniga sida men det finns chans till sol redan innan lunch.
Så jag antar att molntäcket spricker upp så småningom.
Sol är ju aldrig fel, eller hur?

Idag har jag kuratorsamtal.
Alltid lika spännande att se om dom blir av.
Själv tror jag ingenting förrän jag cyklat till byn och anmält mig i receptionen.
Fast det har ju hänt att jag där fått höra att kuratorn varit sjuk så egentligen är jag väl inte säker förrän hon hämtar in mig.
Jag måste väl vara rak och öppen mot henne och deklarera vad jag känner och tycker rörande denna samtalsterapi som faktiskt inte är.

I går blev det ju som jag trodde, återigen en dag i sängen.
Känner fortfarande av den extrema tröttheten i kroppen men jag får bortse från den och göra det jag måste.
Och jag har inte riktigt än kommit över "feberkänslan".
Men jag ska alltså cykla in till byn under förmiddagen.
Får bita ihop och "orka".

I övrigt har jag en tom vecka.
Har faktiskt ingenting inbokat mer än dagens kuratorsamtal och det känns skönt.
Jag blir ju så stressad inom av en massa tider att passa så jag är glad när jag slipper.

I går var det 9 månader sen jag fick dödsbudet om mamma.
Jag fattar inte vart tiden tar vägen?
Det känns fortfarande märkligt att tänka att mamma inte längre finns.
Periodvis tänker jag väldigt mycket på henne.
Varför vet jag egentligen inte, hon bara "dyker upp" i tankarna.
Jag har ju förlikat mig med att hon är helt borta men det finns fortfarande en tanke om hur det skulle kunnat vara i vår relation som aldrig blev.
Den lilla flickan inom mig som så gärna hade velat ha en mamma som ville vara mamma, inte den mamma hon valde att vara.
Det gör mig fortfarande sorgsen.
Inte förlamande sörjande sorgsen men ändå sorgsen.

Nej nog med melankoli, nu ska jag dricka en kopp kaffe och sen är det dax att göra mig i ordning för cykelturen till byn.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!




söndag 15 oktober 2017

Sängen är vissa dagar min bästa vän...





Igår blev det en sån där ligga-i-sängen-dag för mig.
Jag hade förvisso startat upp dagen med en cykeltur i regnet tidigt på morgonen men efter jag kommit hem, druckit kaffe, skrivit ett inlägg här, tittat lite på fb så rasade jag ihop.
Inte oväntat direkt.
Det brukar bli så efter en "mammavecka" och med tanke på läkarbesök och kassans godkännande av mitt sjukintyg så blev väl allt mer än vanligt.

Så större delen av dagen tillbringade jag i min säng.
Fråga mig inte vad jag gjorde.
Dagen känns aningen dimmig i minnet.
Förmodligen lyssnade jag på någon föreläsning på kunskapskanalen.
Några stunder försökte jag sätta mig i köket och ha igång laptopen men dom blev inte så långa.
När jag blir "såhär" känns det som om jag har hög feber trots att jag inte har det. 
Kroppen måste ligga ner, det finns ingen kraft och ork att sitta uppe mer än korta stunder.

Särskilt mycket kontakt med omvärlden hade jag inte.
Min finaste Pappelino ringde under förmiddagen och fram emot sena eftermiddagen så chattade jag en stund med Mini och mer än så var det inte.
Nu vill jag sällan "umgås" med folk då min kropp reagerar på detta sättet.
Jag vill helst bara vara själv och återhämta mig.
Återhämtningen tar tid.
Jag känner fortfarande av det i kroppen så risken är stor att jag får ännu en dag i sängen.
Men vad gör väl egentligen det då jag har min ensamvecka.
Ingen Mini här som "tvingar" mig att orka det jag i grund och botten inte orkar men likaledes gör.

Men jag har det inte illa här hemma i min egen säng.
Sådana här dagar är den min bästa vän och finns alltid när jag inte orkar.
Jag har mitt hem, mat för dagen, tak över huvud och värme så jag lider ingen nöd,  och det finns dom som inte ens har det.

Idag är den enkla planen att jag sitter uppe de stunder jag orkar, de andra ligger jag nedbäddad i min säng och det får vara bra som det är.
Att acceptera faktum är alltid enklare än att motarbeta det.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!





lördag 14 oktober 2017

Gårdagens solsken och skönt besked...





Det var Fredagen den trettonde igår.
En sån där skeptisk dag för många.
Olyckor i smått och stort.
Skräckfilmer.
Ja man kan nog associera Fredagen den trettonde på olika sätt.
Själv tycker jag det var en toppendag.

Solen sken hela dagen lång.
Bara det räckte.
Jag pratade åtskilliga timmar med min vän i telefonen.
Både tungt och lätt.

Å så kom posten.
Där låg ett brev från f-kassan som gjorde mig väldigt nervös.
Öppnade det.
Och det var från min nya handläggare.
En presentation helt enkelt.
Å jag slipper alltså den handläggare jag tidigare hade som har fått mig att kräkas bara jag hör rösten.
Exakt vad jag velat ska hända men inte vetat hur jag ska gå tillväga som, alltså byta handläggare.

Jag gick ut på kassans sidor och se där, min sjukskrivning är godkänd.
Jag kände mig alldeles rusig av glädje för någonstans inom mig har jag oroat mig att kassan skulle ställa till samma krångel som i somras.
Men inte denna gång.
Känner att jag fattar ingenting.
I Onsdags skickades läkarintyget in så beslutet om godkänt måste ha tagits i Torsdags eftersom jag fick hem brevet igår.
Helt sanslöst otroligt.
It really made my day!

I dag är det dock Lördag och inte alls en solig dag.
Det är mörkt och regnigt.
Har faktiskt varit ute på en liten cykeltur.
Klockan var inte mer än 06 när jag trampade iväg.
Varför?
Kunde inte sova, kände mig konstigt rastlös och behövde en nypa frisk luft.
Cykelturen fick mig att känna mig som om jag cyklade på en annan planet.
Det var fortfarande ganska så mörkt ute så världen såg helt annorlunda ut än det gör i dagsljus.
Jag var helt ensam, inte en bil eller fotgängare var ute.
Det var bara jag som susade runt i regnet.
En lite märklig och förunderlig känsla.

Nu sitter jag i mitt varma ombonade kök.
Har precis slagit upp en mugg kaffe.
Dagen börjar sakta vakna till liv.
Jag är trött som vanligt men har en något go känsla inom.
Den här dagen får bli som den blir.

Godmorgon alla!

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!





fredag 13 oktober 2017

Ensamvecka...





Mini står i duschen.
Gör sig i ordning för sin dag.
Sista för denna vecka och så har han helg.
Och så växlar han boende.
Dags för veckan hos sin pappa.
Och för mig är det dags för ensamvecka.

Som vanligt känns det som om dagarna flugit sin väg bara för att han varit hos mig.
Som vanligt tycker jag att veckan gått alltför fort.
Men det är som det ska.

I går tvättade jag, som alltid när Mini är här.
Det blev två maskiner.
Tvätten hänger jag i lägenheten.
Har sådana tvättställningar man viker ut.

Jag bakade hastbullar.
Blev helt enkelt sugen på något till kaffet och Mini blev glad när han kom hem från skolan.
Vi åt enkelt till middag.
Jag hittade en big pack med makaronilåda i frysen som jag tog fram.
Till den hackade jag en sallad.
Vips så hade jag en Torsdagsmiddag utan vidare ansträngning.

Efter middagen så cyklade jag bort till närmsta affären och handlade lite så jag klarar mig över helgen.
Det var skönt att göra bort det igår så slipper jag idag.

Jag pratade med min vän som så tragiskt förlorat sin bror.
Datum för begravning är satt.
Måendet är inte det bästa.
Vi har pratat 3-4 gånger per dag sen det hände.
Har sagt att mitt öra finns när hon behöver.
Vi bor ju tyvärr inte i samma stad men telefonen fungerar trots allt mycket bra.
Jag kan föreställa mig hur hon känner och vad hon går genom.
Förlorade ju själv min yngsta bror alldeles för tidigt för över 12 år sedan.
Jag har gjort den resan även om det skiljer lite när det kommer till hur dom dog.
Jag förstår hur jobbigt hon har det nu.
Och jag finns...

Nå dagen då?
Idag blir det inte många knop gjorda.
Jag ska vika ihop tvätten i vardagsrummet.
Och mycket vettigare än det lär det inte bli för mig.
Solen skiner i vart fall.
Och det är inte helt fel alls.
Så jag ska njuta av en planlös dag!

Vad gör ni idag?

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

torsdag 12 oktober 2017

Efter läkarbesöket...





Ja men då var läkarbesöket gjort.
Det gick bra.
Denna läkare är väldigt professionell, kunnig, duktig, hörsam och bara rent allmänt bra.
Hon hade tittat genom hela min gamla medicinlista och kommit fram till att det finns 3 preparat jag borde försöka.
Så jag ska börja med en ny medicin, får se om den är lika verkningslös som alla andra eller om något kan bli bättre.
Och får se vad biverkningar jag får, har ju alltid fått alla jävla möjliga eländiga biverkningar av alla tabletter jag tidigare provat.
Jag har en spännande tid framför mig.
Vi pratade lite om kuratorns vara eller inte.
Tyvärr är det inte lätt att byta, som jag trodde.
Hon sjukskrev mig i 2 månader, tog det lite försiktigt, pga f-kassan.
Hoppas det går genom men det borde inte va problem för det är ett mycket bra skrivet sjukintyg.

Någon sjukersättning ansåg hon inte att jag skulle söka.
Det är alldeles för tätt sen jag fick avslag.
Så det får jag vänta med ett tag till.

Jag var ganska så trött när jag gick ut därifrån och det var skönt att cykla hemåt.

Mini och jag åt middag.
Vi satt länge och pratade efter maten.
Jag var riktigt dyngtrött.
Och hade gräsligt ont i ryggen.
La mig på hela ryggen för att vila efter maten.
Så kom Mini in efter en liten stund och frågade om jag kunde hjälpa honom med Svenskan.

Jag klev upp och så satte vi oss i köket och gick genom texterna som handlade om dystopier och apokalyps.
Dom har prov idag och ska skriva ett pm.
Akademiskt språk, källhänvisningar och hela raddan som gör det till ett bra pm.
Texterna (ca 8 st) var inte superenkla men vi tog oss genom dem och lyckades ta fram det som var relevant i dem.
Vips hade det försvunnit 2 1/2 timme.

Jag var liksom ännu tröttare efter den sittningen.
Vi fikade och sen kröp jag ner i sängen och gjorde natt.
Gud så himmelskt skönt det var.

Idag blev jag tvungen att ringa Psyket för en korrigering av medicinen läkaren skrev ut igår.
Det visade sig att detta märke hon skrev ut inte inte finns tillgänglig på marknaden. 
Sjuksköterskan skulle prata med läkaren.
Så jag antar att det blir rätt, ska kolla på Apotea senare i em.

Ha det nu bästa alla fina!

Kramen om!


onsdag 11 oktober 2017

Dags för läkarbesök...





Då är dagen inne för läkarbesöket.
Känner en oro i magen, det känns gruvsamt men jag måste gå genom det.
Jag har aldrig gillat läkarbesök och så gammal som jag är nu lär jag inte ändra mig när det kommer till det.
Tycker att det är jobbigt att vända ut och in på mig själv.
Är alltid helt död när jag går ut från ett läkarbesök.
Det tar på alla krafter som inte finns.

Tänker prata lite om kuratorn, vad jag ska ta mig till med henne.
Höra vad läkaren tycker och få reda på möjligheter till eventuellt ett byte.
Sist jag bytte tog det mig ett helt år innan jag fick träffa kuratorn jag har i dag.
Det var lite så att "du har ju fått din chans, skyll dig själv"-tänket.
Å i början fick jag bara prata med en sköterska som inte var särskilt kunnig när det gäller min problematik.
Jag var helt enkelt för svår för henne att klara av utifrån hennes utbildning.
Så ni kanske förstår att jag ändå är tveksam i fråga om att byta kurator.
Vill inte gärna ha samma problematik som förra gången.

I dag har jag sol, wow så trevligt.
Det är fortfarande lite molnigt.
Men att få se solen gör mig varm i hjärtetrakten.
Jag har även hittat mina fingervantar.
Det tog sin tid.
Som jag letat genom hallen där jag har alla höst/vinter grejer.
Vet ni vart jag hittade vantarna?
Jo i botten på min stora väska som jag alltid använder.
Det var det dösäkra, fiffiga stället jag la undan dem på i våras.
Mycket smart Millan, du har ju ett minne som, tja vad vet jag?

Kuratorn ringde nyss.
Jag hade lämnat meddelande tidigare i morse om ett beslut hon har som jag behöver när jag ska träffa läkaren.
Hon skulle lägga brevet i receptionen.
Så bokade hon en ny tid.
Måndag förmiddag.
Se där!

Nu ska jag dricka lite kaffe, ta det lugnt en stund och sen förbereda mig för cykelturen till byn och läkarmötet.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!




tisdag 10 oktober 2017

Tror ni det blev kuratorsamtal...





Näpp det blev inget sådant.
Jag var vid gott mod och säker på att det skulle ske ända tills mobilen ringde 09.40.
En sköterska från Psykiatrin som meddelade att kuratorn var sjuk så samtalet blev avbokat.
Utan att låta arg på rösten (förmodligen rätt uppgivet) sa jag vad jag tyckte om kuratorns frånvaro och att man knappast kan kalla det jag har för samtalsterapi då jag aldrig träffar kuratorn.
Jag kan varken adressera det förflutna eller nuet som jag behöver göra på detta sätt.
Då sa sköterskan att det börjar bli väldigt pinsamt att ständigt ringa samma patienter och avboka samtalstiden.
Å det kan jag förstå.
Det ger ju inte kuratorn nån särskilt bra renommé.

Nåväl, Midi ringde och sa att hon skulle följa med till Maxi.
Vi bestämde vart vi skulle mötas.
Hon ringde Maxi och förberedde henne på att vi kom en timme tidigare.
Jag tog med en stor påse med lingon till dem att stoppa i frysen.
Så fick jag då både se lägenheten (den var jättemysig) samt träffa mannen som fångat min äldsta dotters hjärta.
Vi hade några trevliga timmar tillsammans.
Drack kaffe och fikade gott.
Jag gillade verkligen pojkvännen.
Han tog mig så att säga med storm, var avslappnad, lugn, humoristisk och varmhjärtad.
Jag kan förstå att dottern är förälskad och att förälskelsen är besvarad rådde det ingen tvivel om.
Det var riktigt, riktigt roligt.

Sen gick jag och Midi på affären.
Hon följde med in och när jag var klar satt vi länge på bänken utanför i blåsten och kylan och pratade.
Oxå mysigt.
Så cyklade jag hemåt.
Klockan var över 14.00 när jag klev innanför dörren.

Mini kom med en senare buss.
Vi åt middag och jag kände mig så varm i hjärtat.
Vilken fantastisk dag det blev.
Först träffade jag flickorna och pojkvännen och sen åt jag middag med Mini och det på en och samma dag.
Det var härligt.

Trött var jag dock, det blev mycket socialiserande för mig och det märks ju alltid men det får det vara värt.
Maxi ringde när hon var på väg hem från jobbet.
Ville säga att hon tyckte att det var så trevligt och mysigt att jag hälsade på och så ville hon naturligtvis höra vad jag tyckte om pojkvännen.
Jag sa vad jag kände och hon blev jätteglad.

Så kontentan, en mycket trivsam och givande dag trots att det inte blev något kuratorsamtal.
Det sista irriterar mig fortfarande.
Funderar än en gång om jag verkligen ska fortsätta prata med denna människa?
Jag vet att det kan bli svårt att byta och jag vet oxå att jag skulle tycka att det blir väldigt jobbigt att börja om och öppna upp mot en helt ny människa, så jag vet fasiken inte vad jag ska göra.
Nå jag får se...

Idag är dagen planlös.
Min sorgsna vän ringde tidigt i morse, när jag precis hade lyckats somna om så jag känner mig trött, som vanligt alltså.
Jag tar mig en lugn dag och ser vad som händer.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!

måndag 9 oktober 2017

Ny vecka...





Då är det ny vecka igen.
Dagens dag är Måndag.
Jag sitter som vanligt i mitt kök.
Väntar på att kaffet ska gå klart.

Idag har jag tid hos kuratorn.
Ännu har ingen ringt och avbokat så samtalet verkar bli av.
Ska göra mig i ordning för cykelturen till byn.
Det regnar inte idag så jag slipper bli blöt, alltid något.

Efter samtalet ska jag hälsa på Maxi.
Vi pratade igår kväll och bestämde en kaffedejt.
Ska bli roligt att se lägenheten.
Vet ej om pojkvännen är hemma eller om han jobbar men det lär jag bli varse om.
Eventuellt skulle Midi dyka upp oxå men hon skulle höra med Maxi om det var okej eller om Maxi vill ha egentid med mig.

På vägen hem blir det en sväng på affären.
Behöver köpa mjölk, bordsmargarin och bröd.
Väl hemma måste jag fundera på middagsmat.
Har ingen som helst aning om vad jag ska laga till men det ger sig väl.

Det blir nog en fin dag, känns det som.

Har pratat med min vän flertalet gånger.
Livet är inte enkelt.
Sorg är tufft och smärtsamt.

Ha det bäst alla fina!

Kramen om!